Stora Essingen

Jag och Anna gick under Essingeleden. Det var minst sagt coolt!

För övrigt...

... Måste jag se väldigt snäll och hjälpsam ut. Två personer har kommit fram till mig i tunnelbanan och frågat om vilket tåg dom ska ta under helgen. Hände inte en enda gång under mina två år i sthlm!

Hmm...

GB-Man!

Boule inomhus, självklart. Man får till och med öl!

Blandat från gårdagens promenad

Ålstens pH-värde: 17

När jag och Anna gick ner för Ålstensgatan igår sa jag lite i förbifarten att det är rätt många som har pH5-lampor i sina fönster. Sagt och gjort, vi började räkna.
17 stycken! Alltså ärligt talat, visst det är en snygg lampa men måste verkligen ha en när en femtedel av grannarna har en exakt likadan?!

Tydligen.

Fem nätter i Stockholm

Vad jag älskar Sthlm. Det är lika bra att säga det igen, jag rår inte för det men det är verkligen den bästa staden i Sverige.
Jag har haft en riktigt riktigt bra helg där uppe. Träffat massor med vänner och knappt haft en lugn stund. Dock var det lite festande för min del men det var mest ett medvetet val för min stackars plånbok.
Okej, en kort sammanfatting:
Onsdag: Vi kommer upp, jag och Robert äter varsin korv på Hornsgatan.
Torsdag: Berghs Bar och middag på en Irlänsk pub
Fredag: Frukost med Anna, Indisk middag och sen boule
Lördag: En otroligt lång och god brunch på Scandic Anglais (såg dock inga idoler), strosande på stan och en helt fantastiskt kul och trevlig middag!
Söndag: En hel dags promenerande med Anna i Ålsten och på Stora Essingen, middag med rymdtema hos Micke och bio med Martin efter det.
Måndag: Frukost med Melina och en lugn flygtur hem.

Sjukt bra och krispig (lånar ordet lite bara Jenny) helg!

Paprika tur och retur

En tanke som har slagit mig lite då och då det senaste året är varför det ALLTID ska vara paprika och rödlök i allting numera?!
Idag var jag och åt på Johan P (som jag ofta gör) och beställde in fricasse med ris och kokossås, vilket var jättegott förutom det faktum att det var fullt med små paprikabitar! Så när servetrisen kom för att hämta våra tallrikar hade jag gjort en fin liten gulrödgrön hög som fyllde en tredjedel av tallriken. Sa att allt utom paprikan smakade delikat.

Och rödlök, så fort du ska ha en macka eller en sallad så sitter jag där och plockar rödlök i en kvart innan jag ens kan börja äta. Är det verkligen så många som gillar paprika och rödlök?!
Skulle kunna addera torkade tomater till den här listan också.

Snälla restauranger, caféer och alla möjliga serveringar. Kom på något nytt att stoppa i maten. Visst, det är färgglatt och ser trevligt ut men jag vill börja äta min mat när jag får den och inte efter tio minuter av plock och pill. Jag är för gammal för sånt.
Eller så börjar jag helt enkelt fråga varje gång jag beställer något (även om det så är en glass på pressbyrån) om det innehåller något av ovanstående smaksenastioner.

Nej till paprika och rödlök! NU!

Lite kul innan jag går och lägger mig

Tankar en lördag

Utsikt från Ramberget i Göteborg

Så sitter jag här, ännu en lördag utan att ha något att göra. Jag har verkligen så tråkigt. Jag har städat köket, dammsugit lägenheten och ätit lunch, det är vad jag har gjort. Och ja, uppdaterat facebook varannan minut för att se om det är någon man kan ha en kortare mailkonversation med... men det är ingen som nappar.

Så vad kan man göra då? Jag tog en promenad, få lite luft i lungorna kan ju inte vara fel. Försökte gå vilse för att på så sätt kanske hitta nya områden och nya hus att titta på... men efter en kvart kände jag igen mig. Då gav jag upp och gick hem.

Pratade med Anna innan om hur viktigt det är att då och då kunna blicka ut över staden man bor i. Stå på Mosebacke och ta in hela sthlm nedanför en gör underverk. Plötsligt är det inte en jättestor stad längre, man ser Lidingö i öster till DN-skrapan i väster. Och där står man och tittar ner på alla andra och tänker; Det här är min stad, jag äger den och ni alla där nere är mina medborgare. I alla fall en liten stund, sen blir man sitt lugna, lilla, jag igen. Men det här går inte i Malmö såvida du inte bor i Turning Torso, Kronprinsen eller på Hilton. Det är för platt! Du ser bara oändliga gator upp och ner... Du har inte en chans att blicka ut över stan. Du blir bara den där lilla arbetsmyran som folk tittar ner på från malmös tre höga hus. Kan få panik för mindre.

Ett måste för alla hundägare

Mamma, den här är till dig

Vår mamma är kul. Hon bad mig filma Rebecca när hon var full på festen i lördags... okej då!

Norrlänningarna har en alldeles speciell plats i Göteborg

Var ute och gick i Göteborg med Soun i helgen och gick förbi den här porten på andra (eller tredje) Långgatan.

Pancake day

Torsdagar är som traditionen följer ärtsoppans och pannkakans dag. Nästan varje torsdag går jag och några andra (sällskapet brukar variera men jag består) gå till Rådhuskällaren i Malmö för att njuta av deras helt sagolika ärtsoppa och pannkaksbuffé. Ja ni läste rätt, BUFFÈ. Ät tills du spricker.
Och eftersom vi aldrig fick grädde på våra pannkakor när jag var liten tar jag igen det nu. Med råge. Det brukar ligga kvar en ansenlig mängd grädde på min tallrik när jag är kvar (den låter jag så klart vara, hallå, tror ni jag är äcklig eller?).

Men är ni i Malmö på en torsdag, gå till Rådhuskällaren och ät ärtsoppa och pannkakor!

Spänn fast hjärnan

Fick provköra Jockes nyköpta BMW M3 SMG i lördags. Oj, den gick snabbt, väldigt snabbt. Jag ska också ha en... nån gång!

Charleston+Daft Punk=Sant!

I looove this one

Idiella musikdödare

På min väg hem från jobbet möter jag säkert 8 personer som står med sina fula pärmar och vill att jag ska skänka pengar till gud vet vad.
Jag har dock ett vattentätt försvar mot dessa människor, min iPod (är det soligt har jag även mina iskalla solbrillor på), fungerar varje gång!
Men idag, när jag som bäst gick och njöt av min egna lugna musikstund på väg hem hoppar det fram en tjej (en sån med en ful pärm) och börjar röra på läpparna... Jaha, hon pratar med mig. Ser hon inte att jag lyssnar på musik? Förstår hon inte att jag inte vill prata med någon, att jag kanske inte vill bli störd? Det är ingen hörapparat jag har i örat.. DET ÄR MINA IPOD-LURAR.. dumma människa.

Jag skakade på huvudet och sneglade ner på hennes (fula) pärm och fick se att hon kom från Individuell Människohjälp. Då tog jag av mig min ena hörlur och sa att jag faktiskt redan skänker pengar till dom.
-Tack så mycket. Sa hon.
Jag vände mig om och tryckte in hörluren igen och gick hem. Dumma människa.

Den nya allvarliga Christopher

Maja sa till mig idag. På skarpen, inte så att det lät elakt eller nervärderande men på skarpen. Jag låter för glad och tjenis med folk jag inte känner när jag pratar i telefon sa hon. Och ja, jag gör nog det. Eller nä, jag GÖR det. Jag vet inte varför men tänker man efter så är det ju rätt fånigt, vad bryr jag mig om vad folk har gjort i helgen, egentligen, om dom inte är mina vänner plus att jag låter barnslig. Så från och med nu är jag allvarlig och snudd på bitter med folk jag inte känner på telefon. Tack Maja, vad skulle jag göra utan dig?!

Nån okänd som vågar ringa?
0703 44 55 56

Dagens foto

En mycket tidig (för tidig) söndagsmorgon i Malmö.

Jaha, idag var dom två!

Följetongen fortsätter... förstår fortfarande ingenting!

Vad hände med bidén?!

Det slog mig häromdan, vad blev det egentligen av bidén?! Är det någon som har sett nån de senaste 15 åren? Den enda relation jag har till bidéer är från mormor och morfars badrum men då var det mest att det var kul att använda den som fontän och se hur hög vattenstrålen kunde bli. Nån som har nån tanke?

Hur många kassaskåp finns det?

Se. Dom är här idag igen. Kom igen, vad är grejen?!

Ja, det är ju också ett jobb man kan ha.

En rolig fan!

Läs den här intervjun med Per Moberg från Metro den 24/9:

FÅORDIG. Osympatisk, dumdryg och ondskefull. Under hela sin skådespelarkarriär har Per Morberg gestaltat obehagliga figurer. Men som brutal machokock i matlagningsprogrammet "Vad blir det för mat" fick han i somras plötsligt känna på hur det är att bli folkkär.
Fast han verkar inte vara särskilt glad för det när vi träffades över lunch.

Känns det inte lite märkligt att plötsligt bli folkkär som tv-kock?
– Ja, haha. Livet är märkligt, eller hur?

Men hur känns det?
– Jag skiter i det totalt, jag skiter i det. Jag skiter i alltihop!

Det tror jag inte att du gör.
– Jag hatar att göra intervjuer! Jag har gjort det i 25 år. Jag är fed up, jag är så fed up på att tala om vad fan jag gör för någonting och vad folk tycker om det. Samma jävla skit varenda gång. Kan vi inte snacka om någonting annat?

Vad vill du snacka om då?
– Ingenting egentligen. Inte ett skit! Jag vill bara sitta tyst hela tiden.

Du har inget att säga om det som händer innan och bakom, tankar och idéer, det som inte visas i tv?
– Jag tycker inte att det är intressant att berätta om det.

Varför inte? Du använder till exempel rätt okonventionella redskap. Skär lamm med sticksåg och skalar potatis med högtryckstvätt?
– Det har jag gjort i 15 år. Och det ser man ju där, vad fan ska vi sitta och prata om det för? Titta på det, säger jag. Folk kommer fram på gatan och säger: "Fan, vad jag gillar ditt program". Åtta personer på vägen hit stoppade mig och sa det. Då blir jag glad och säger tack. Det räcker! Jag har hatat den här jävla intervjusituationen ända sedan innan jag kom in på scenskolan. I 30 år!

Du vill inte ens ge ditt program extra uppmärksamhet nu när det sänds i mer undanskymda TV4 Plus?
– Jag skiter i det också. De får sända det var fan de vill! Det skiter väl jag i! Det får gå precis vad fan de vill! Måste jag ha några åsikter om det också? Vad är det du vill veta, vad är det jag ska berätta? Jag har ingen lust att lämna ut mig. Jag har ingen lust att tala om varför jag tycker det är jobbigt att bli intervjuad ... Hur ska du göra reportage om det här då? Skriva att jag är en gris bara? Gör det!

Eftersom du inte är intresserad av att prata så föreslår jag att vi avslutar lunchen under tystnad.
– Ja, har du inga frågor så kan vi avsluta den här intervjun.

Du vill ju inte svara på några.
– Jag svarar ju på frågorna hela tiden. Men du ställer ju inga.

Du, vi avslutar det här nu.
– Okej, det är inga problem för mig. Tack då.

Peter Lindholm

Tillsammans är man mindre ensam

Var på bio med Maja igår och såg Tillsammans är man mindre ensam efter Anna Gavaldas bok med samma titel (inte läst men får nog göra det nu). Men hur som helst. Det var en alldeles underbar film och jag vill härmed tipsa alla om att gå och se den! Vi satt och smålog hela tiden båda två! Åh, vill se igen! Säg efter mig: Jag ska gå på bio ikväll och se Tillsammans är man mindre ensam. Bra!

Kärlek i tystnadens tid

Tack Peter. Tack!