En Jonas Gardellfilm fast på riktigt

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. I måndags satt jag och ett par vänner på Lilla hotellbaren på Scandic Malmen och småpratade och njöt av en lättöl (i alla fall jag) och in kommer två kvinnor i 45-50 års ålder. Högljudda och märkbart berusade trots att det är måndag och klockan är halv sju på kvällen.

Den ena av dom ser helt okej ut och den andra ser... sorglig ut. So far är det bara två vanliga kvinnor som sätter sig i en bar för att ha trevligt. Men icke!

Medan den sorgliga går och köper sliskiga drinkar tar den andra upp mobiltelefonen, slår ett nummer och sen börjar cirkusen. Tydligen är denna kvinna på vippen av ett break, förmodligen har hon brutit upp med sitt dansband där hemma i Grönköping och satsar nu helhjärtat på en solokarriär. Steg ett, åk till Stockholm.

Nu börjar min hjärna gå på högvarv, jag tappar allt fokus på vad mina vänner säger och tankarna flyger iväg. Jag sitter mitt i en Jonas Gardellfilm, jag sitter mitt i en Jonas Gardellfilm skriker jag och hoppar jämfota upp och ner i soffan så att lättölen sprutar över hela baren, titta på henne, hon är solklart med i en Jonas Gardellfilm, fattar ni!? J-O-N-A-S FUCKING G-A-R-D-E-L-L! Här och nu, ni kan inte, ni får inte missa det här! Åtminstone tänker jag att jag gör allt det där.

För detta är kvinnan som är Grönköpings primadonna, hon får alla 50-plusare att tappa hakan, hon kör Mercedes (från 80-talet), hon har garderoben full av leopardmönster och pöser i sin stora hudfärgade skinnsoffa (även den från 80-talet) och skäller på sin man som har tappat all sin coolhet från gymnasiet. Och nu är hon här, tre meter från mig!
Självklart är hennes lite överviktiga, tysta och trogna vän med henne var hon än går. Mest för att hon ska ha någon att skälla på och överglänsa när hennes man inte är tillgänglig. Men det skulle hon aldrig någonsin erkänna. Hennes trogna, tysta och lite överviktiga vän däremot, hon vet.

Men vad gör dom i Stockholm och vad gör dom i en av stans artisttätaste bar? Hon är ju artist så klart.
I andra ändan av baren står två män som inte alls passar in i miljön (men dom låtsas att dom gör det, dom är från Stockholm). Dom är slaffsigt klädda, orakade och har en stor bag med sig.
Dom går förbi primadonnan och hennes vän, ser otroligt lost ut och tar upp mobilen och ringer... Primadonnans mobil ringer. Jag tittar på männen, på primadonnan, på männen igen... Dom är där för att träffa primadonnan! (Jonas var är du!? Kom fram! Jag vet att du är här! Du behöver inte gömma dig).
Tyvärr höjs musiken i baren och jag får svårt att höra vad de pratar om men jag tror och utgår från att de två sluskiga männen är primadonnans bokare i storstan. Det är dom som ska hjälpa henne att breaka... och breaka stort.
Lyckligtvis är primadonnan så mån om att alla i baren ska veta att hon är artist så hon försöker överrösta alla så vi får höra lite brottstycken av deras konversation. Vad vi tacksamt får ta del av är att hennes lite överviktiga, tysta och trogna vän blev dumpad. Vid altaret. I lördags, säger hon och skrattar. Det gör inte hennes vän.

Vad som hände sen vet jag inte. Men nästa gång jag springer in i Jonas Gardell ska jag fråga honom.
Själv vet jag fortfarande inte om jag ska skratta eller gråta.