fredag 30 maj 2008

Varning för ras



Det är 25 grader i skuggan i Malmö idag. Men det hindrar inte Malmö Stad att varna stadens invånare för snöras i alla fall.

Var är spänningen?


Kan någon förklara för mig spänningen med Speedway?
För jag kan verkligen inte för mitt liv förstå vad tjusningen med sporten är. Är det roligt att titta på fyra våghalsar som åker runt, runt, runt, runt, runt och runt... Ska man vara impad av det?

- Du, såg du hans asgrymma kurvtagning?!
- Vilken av dom?

Alltså, hela grejen är ju en enda lång kruvtagning vid närmare eftertanke. Kanske går det ut på att utse vem som kan svänga snabbast under längst tid... och den som kör in med livet i behåll vinner.

Och vad är grejen med deras namn sen då... Vargarna, Pigorna, Morötterna, Indiepojkarna och allt vad dom heter. Är det ett desperat försök att locka till sig åskådare eller är det ett ännu desperatare försök att försöka skrämma slag i sina motståndare?
Helt ärligt känns det som om dom aldrig kommit ur sandlådan:

- Vad fula ni är!
- Höjjödudu, vi e faktiskt pijater!
- Amme, vi ä indiaaaner och indianer har hästar och pilar och sånt!
- A meh vi ha kanonej och sväd och sånt!
- Men vi... vi.... vi.... Ska vi rejsa om saken!!!?
- Game onn!

Nej, jag kommer nog aldrig förstå mig på Speedway. Sorry alla anhängare.

Nu ska jag bara klippa mig och skaffa mig ett jobb



ICA-kort = 10 vuxenpoäng.
IKEA FAMILY-kort = 1000 miljarder vuxenpoäng.

Flytta är ingen lek



Jag flyttade in hos Sara igår. Nog för att jag gillar konceptet flytta, det är roligt med förändring, men himmel och pannkaka vad det är jobbig att flytta! Hur orkar man?!
Jag ska nog sälja allt jag äger och så får köparna komma och hämta grejerna själva. Så får det bli.

Ta lärdom ungdomar



Den här lappen sitter under Saras datorskärm på jobbet.

Tänk på mig Danmark!



Så här roligt hade jag det häromdagen, packade ca 450 X-Martin-skivor (Danmarks Idolvinnare typ) som skulle skeppas iväg till Danmark. Just det, tejpa fast adresslappar och avsändarlappar på alla också...
Jag fick i alla fall se Sara på jobbet. Det var nog värt allt slit ändå...

Ett soffbords krokiga väg

Vem bryr sig egentligen om ett soffbord?
Antagligen väldigt få. Därför tänkte jag ge lite plats på min blogg åt ett soffbord, kan vara mitt, det kan vara någon annans...

Det började nog för ungefär 4-5 år sedan när det en solig, molnig, blåsig eller regnig, ska vi säga tisdag, anlände till Sjätte Villavägen där det snabbt fick en stolt plats i det stora öppna vardagsrummet. Folk välfärdade från när och fjärrna, kanske inte just för att se på soffbordet men i och med att denna lilla historia handlar om just ett soffbord säger vi att det var det folk ville se. Bordet gjorde alla glada, det mådde bra i sitt nya hem.

Några år senare var det dags för familjen att flytta och det gick rykten om att soffbordet skulle sättas ut för försäljning... Hemska rykten som det visade sig inte hade någon grund och bordet följde med och ställde sig i ett lite mindre vardagsrum på Hackspettsgatan. Folk fortsatte att komma från när och fjärran för att beskåda det ljusa och vackra bordet men efter bara ett halvår blossade de gamla ryktena om en försäljning upp igen... Var detta slutet?
Familjen hade bestämt sig för ytterligare en flytt och den här gången var de elaka ryktena inte bara rykten, de var sanna. Familjen skulle byta bostad ytterligar en gång och den här gången skulle bordet inte få följa med.
Soffbordet var förstört, det säckade ihop, brydde sig inte längre om om det låg chips kvar från fredagskvällen, började knaka i fogarna och sågs allt oftare i sällskap med nattduksbordet.
Vart skulle det ta vägen?

Familjen som insåg vad som var på väg att hända satte sig ner och pratade igenom situationen och efter timslånga förhandlingar klubbades det att sonen skulle ta över soffbordet. Det skulle få en egen plats i hans lägenhet i Malmö och för att det inte skulle känna sig tvångsflyttat bestämdes det även att sofforna skulle tillfalla sonen.
Så, en kall lördagsmorgon anlände de tre till Norra Skolgatan i Malmö och snart var de bosatta i den rymliga lägenheten.
Bordet hade dock under resans gång ådragit sig en skada och var otroligt trött och slitet. Men sonen som var en klok ung man lagade bordet och snart var det friskt och började få tillbaka livsgnistan igen.
Men skadan som bordet fick under resan söderut skulle göra sig påmind. Stora middagar, sittstöd och bekymmersfria är-det-okej-om-vi-drar-in-bordet-lite-flyttningar var ett minne blott. Det behövde tid att läka.

Inte blev det bättre av att sonen några veckor senare fick meddelandet om att han skulle lämna lägenheten två månader senare. Hans tankar for ögonblickligen till bordet, hur skulle det klara ännu en flytt? Är det starkt nog?
Tiden gick och sonen såg hur bordet blev starkare men frågan kvarstod, var det redo för en åktur i en kärra?
Till slut fick det bära eller brista, tiden hade runnit ut och kärran stod på gatan...

Soffbordet fick se sina vänner i vardagsrummet försvinna ut genom dörren en efter en och snart var det bara det och mattan kvar. Det visste att nästa gång var det dags, skulle det gå?!
Sonen och hans kamrat klev återigen in och stegade fram mot vår hjälte.
Bordet kände hur deras händer grep tag om skivan och lyfte, det gjorde allt det kunde och kämpade för att benet skulle hänga med.

Det var för tidigt, i ett ögonblick var bordet enbent och smärtan var outhärdlig men det fanns inget att göra. De fick ta itu med det senare, flyttlasset var tvunget att komma iväg.
Bordet som skrek inombords försökte hålla modet uppe, det hade fortfarande tillit till den unga mannen, han skulle säkerligen göra allt bra igen.
Men det skulle dröja ett par timmar innan bordet fick den hjälp det behövde, istället fick det stå ensamt, lutat mot balkongdörren och se sin demolerade kropp. Hoppet började sina.
Men sonen var som sagt en klok ung man och såg hur mycket bordet led och började så snart allt var på plats laga bordet och satte till och med dit extra förstärkning, han hade kvällen innan googlat på hur sjuka bord blir som nya igen och hade med dena nya kunskap innanför västen stora förhoppningar om att bordet skulle bli bättre än någonsin. Och innan de visste ordet om det stod det där igen, stolt och stabilt, redo att motta folkets jubel från när och fjärran. Det kände sig till och med så pass starkt att det redan samma kväll kunde stå värd för en middag för två.

Och så vitt vi vet står det fortfarande där, på Pildammsvägen, och förgyller vardagen för alla gäster och inte minst sonen och dennes flickvän.

Slutet gott, allting gott.



tisdag 27 maj 2008

Cred i växtriket


Nedanför vårt köksfönster på Norra Skolgatan står ett träd, ett träd som förra året stod där i all sin prakt med ett grönt och vackert lövverk. I år är trädet inte riktigt lika stolt, jag skulle kunna sträcka mig så långt som att säga att det ligger lite lågt, kollar in vad de andra träden i området gör, gud förbjude den som dyker upp i storblommigt när alla vet att det är småblommigt som är creddigt i vår... Så där håller det på, vårt vankelmodiga träd, dag ut och dag in. Och inte mår det bättre av att de närmsta vänner det har är ett par sorgsna pelargoner i ett fönster i huset bredvid. Jag förstår om det är lite osäkert, det är inte lätt att vara det enda trädet på gatan, det är ett stort ansvar.

Men idag när jag passerade upptäckte jag att det har tagit ett litet trevande steg mot sina forna glansdagar. En gren har slagit ut. En.
Som sagt, det ligger lågt. Men vänta bara...

måndag 26 maj 2008

Work it girl (and boy)



Mer eller mindre nödvändig



Måste redovisa lite mer av våra inköp från IKEA (detta ska inte bli ett stående inslag och blir det det får jag väl skapa jag en till blogg, vadjagkoptpaikea.blogspot.com eller nåt). Vi hittade i alla fall en sittdyna som vi tyckte var fulsnygg men bestämde oss för att snygg fick vinna. Vad tycker ni?

söndag 25 maj 2008

Allvarligt talat!



Nu ska vi se här, hur tänkte han här tror ni?
"Jag tar på mig mina clamdiggers för det är ju varmt idag och då är det skönt om det fläktar lite kring anklarna."
So far so good. Men att sedan ta på sig ett par tjocka skor OCH tubsockar och sedermera dra upp dessa så att det endast återstår fem centimeter av naken (blek) hud är för mig en totalt främmande handling. Vad är då vitsen med de korta byxorna?!
Det är som att ta på sig parfym och sedan ställa sig i duschen... Dumma människa.

Tomas, den mänskliga klädhängaren?

Var på IKEA med Sara idag och köpte lite (som brukligt) mer och mindre nödvändiga grejer och vad vi bland annat fick med oss var en ranglig och mycket billig klädhängare som ska husera på vinden. Men jag fick en smärre chock när jag fick se namnet Platta-paket-Ingvar hade givit denna skapelse... Jäll! Exakt samma namn som min gode vän Tomas Jäll har förärats här i livet.
Jag gjorde det enda rätta och skickade honom ett MMS...

Svar från Tomas:
Hehe. Jo jag såg det för ett tag sedan. Undrar om det vore ok för mig att sälja en "Kamprad" toalettborste.


Klädhängaren Jäll


Tomas Jäll ( mitten). Ej att misstas för klädhängaren Jäll
.

onsdag 21 maj 2008

The shit




Jag, Robban och Micke tog en lite för tidig morgonpromenad i morse men när Stockholm ser ut så här halv sju på morgon så gör det inte så mycket att man går där med skrikande mage och halvöppna ögon, trött som fan!

måndag 19 maj 2008

Tingsek på Debaser




Från Mejeriet i Lund

Alltså, det svänger nåt så in i hoppsan om den här killen, skitbra som alltid! Gå och se för allt i världen!

Klackarna i taket


Jag och Sara var och hyrde film på vårt stammisställe (inte piratebay) och för första gången så höjde vi av någon outgrundlig anledning blicken uppåt och döm av vår förvåning när det visade sig att vårt sunkiga videohak har ett sån här tjusigt tak. Himmel och pannkaka, jag säger då det.

fredag 16 maj 2008

Stackars Thailändarna


Jag och Sara pratade om lortlolla härom dagen och undrade om just det ordet kom upp om man söker på slampa på synonymer.se... nu gjorde det inte det men vi såg något mycket roligare/hemskare. Det kommer nämligen upp små annonser ovanför sökresultatet som har med sökordet att göra (vi testade med andra ord och jo, så är det). Den naturliga frågan som ställs är självklart, vem har egentligen små söta thailändskor gjort illa, har någon på annonsavdelningen själv haft ihop det med en thailändska som krossade hans hjärta eller blev han serverad en dålig flodräka i Hua Hin -99?
Hur som helst är det inte schysst att länka samman thailändskor och slampor.. fyyy dig!

lördag 10 maj 2008

Skivsläpp

På tapeten

Vart du än går idag så möts du av den, det kan vara klädaffären, på innestället eller så fort du knäpper på TV'n. Som en sommarplåga fast 30 år senare. Och det är omöjligt (som det är i fallet sommarplågor) att inte ryckas med och sjunga med.

Vad babblar jag om?

Don't stop me now med Queen så klart. Den är överallt, den har till och med hittat till reklamvärlden... Eller så är det reklamvärlden som återigen har serverat världen en underbar gammal låt på silverfat.



fredag 2 maj 2008

Batman på droger


Jag vet inte om det är för att jag har varit sjuk i en vecka eller vad det är. Men jag kan inte hjälpa det men jag tycker det här är skitroligt.

torsdag 1 maj 2008

1:e maj

Maj maj måne jag har blivit lurad till Skåne...