Cred i växtriket

Nedanför vårt köksfönster på Norra Skolgatan står ett träd, ett träd som förra året stod där i all sin prakt med ett grönt och vackert lövverk. I år är trädet inte riktigt lika stolt, jag skulle kunna sträcka mig så långt som att säga att det ligger lite lågt, kollar in vad de andra träden i området gör, gud förbjude den som dyker upp i storblommigt när alla vet att det är småblommigt som är creddigt i vår... Så där håller det på, vårt vankelmodiga träd, dag ut och dag in. Och inte mår det bättre av att de närmsta vänner det har är ett par sorgsna pelargoner i ett fönster i huset bredvid. Jag förstår om det är lite osäkert, det är inte lätt att vara det enda trädet på gatan, det är ett stort ansvar.

Men idag när jag passerade upptäckte jag att det har tagit ett litet trevande steg mot sina forna glansdagar. En gren har slagit ut. En.
Som sagt, det ligger lågt. Men vänta bara...