Adjektivhistorien, så här blev den!

I slutet av april bloggade jag mitt 300:e inlägg och tänkte göra något speciellt av denna händelse och drog mig till minnes en lek jag och min kära syster lekte när vi besökte vår mormor och morfar när vi var små. Leken gick ut på att mormor eller morfar skrev en liten historia och sedan skulle vi alla bidra med så tokiga adjektiv som möjligt tills berättelsen var komplett.

Så jag åtog mig att se om detta gick att överföra till bloggvärlden och eftersökte 20 adjektiv. Men mina kära vänner bistod med inte mindre än 56 adjektiv, vissa skulle visa sig passa in riktigt bra i berättelsen och andra blev så fel jag hade hoppats på.
Och nu äntligen har jag skrivit klart berättelsen och det blev en liten redogörelse av en av mina och Saras utflykter i våras.
För att ni ska veta vilka ord som är adjektiv så har jag färgat dessa oranga. Och sist men inte minst ett stort tack till Sara, Kristian, Robin, Malin, Jenny, Emma, Jonathan, Anna, Hanna, Kjell, Amie och inte minst Kim för era bidrag!

En vårsöndag

Vi vaknade upp i vår finaste säng och det var en japansk söndagsmorgon, solen sken och termometern visade 20 rosa grader trots att klockan inte var mer än tio. Vi sträckte ut våra beska armar och såg på varandra och visste precis vad den andre tänkte för kontraproduktiva tankar. Vi kan inte låta en sådan här dag gå obemärkt förbi, vi måste göra en krispig utflykt!

Med ingen tid att spilla tog vi upp den avlånga datorn för att leta upp första bästa biluthyrare. Efter ett par minuter hittade vi ett billigt och illaluktande ställe, vi ringde och bokade vår världsdryga bil, det blev en söt liten Kia. Vi slängde i oss en snabb och köttig frukost, vi ville inte missa mer än nödvändigt av vår impulsiva dag.

Efter bara tjugo minuter gick vi ut genom den randiga dörren och styrde kosan mot vårt friterade fortskaffningsmedel och vårt gula söndagsäventyr. Utan problem fick vi de soliga nycklarna och nu var vi äntligen på allvar på väg.

I och med att våren hade gjort sitt intrång i vårt indiepoppiga land hade vi sedan innan bestämt oss för att Bokskogen skulle bli vårt mål denna oövervinnliga dag.

Vår lilla rastlösa bil pinnade på längs de sketberusade skånska vägarna och efter bara en liten stund var vi utanför staden. Skattebetalande rapsfält och trolovade vindkraftverk passerade förbi bilens tillintetgjorda rutor och snart tornade de regnblöta bokarna upp sig framför våra ögon och innan vi visste ordet av var vi omslutna av deras bokläsande prakt. Vi hittade en parkering som vi tyckte såg bra ut och efter att vi ställt bilen greppande vi den krympförsäkrade kameran och började knalla längs den kringflackande stigen.

Solens strålar strilade ner genom det envetna lövverket och det var som att gå omkring i en oomkullrunkelig saga. Dock tog det inte någon längre stund innan vi hade fått nog av alla grodliknande blad och slemmiga grenar. Hade det inte varit för den lilla rultiga grodan vi hittade och plåtade av med vår klämkäcka kamera hade vi antagligen redan varit på väg bort från skogen.

Vi tog ett nytt beslut och det var att åka ner till Skanör och det bleka havet. Grönt byttes mot blått när vi möttes av den fisljumma horisonten och det skulle bli en helt spattig eftermiddag.

Eftersom klockan hade passerat lunchtid kände vi båda hur våra fnasiga magar skrek efter något bräckligt att äta. Nu föll det sig så väl att det råkade ligga ett färdigskivat fiskrökeri i trakten och vi slog oss ner vid ett ofelbart bord i solen. Nu skulle inte Skanör vara Skanör om det inte vore för den trattformade överklassen som bebor området och priserna på den platta restaurangen var därefter. Det fick helt enkelt bli så att vi delade på en kraxig tallrik med diverse rökta havsprimörer och en fiskosande lättöl att skölja ner hela härligheten med. Det var minst sagt en spenslig måltid där vi satt och lyssnade på kladdiga stockholmare som hade med sin smetiga hund och betraktade ortens jetsetungdomar i deras plaskvåta byxor och hesa solglasögon. Med ett leende på våra sugna läppar betalade vi och lämnade den psykotiska restaurangen. Det var dags att ta en närmare titt på den livsglada stranden och doppa våra deprimerade fötter i vattenbrynet.

Har ni någonsin varit i Skanör vet ni hur solljuset smeker de smickrande sanddynerna och färgar de små förförande strandbodarna i de allra mest förfriskande färgerna. Men om ni inte ännu besökt denna underliga men helt underbara plats i vårt sydligaste landskap kan vi inte mer än avsluta denna lilla berättelse med ett rungande... GÖR DET!

Fin.