Ljugarpallen

Igår eftermiddag satt jag och Sara i solen och läste varsin bok. Sara läste om en mamma till en pojke som skjutit ihjäl flera av sina skolkompisar i USA och jag om seglaren och designern Pelle Petterson.
Med andra ord två helt olika inriktningar.

När jag satt där och läste om Pelles upptåg som barn om hur han och hans kompisar byggde lådbilar och rullade nedför Skårsgatan i Örgryte i Göteborg (och sedemera vann "SM" i lådbilsrace i Sthlm) och varvade det med seglingen i Kullavik söder om stan och hur dom snickrade på sina båtar för att göra dom snabbare och snabbare fick jag en sådan fruktansvärd längtan efter att bygga något själv. Sagt och gjort, jag gick och hämtade papper och penna, ritade några snabba streck och insåg rätt snabbt att jag fick nog nöja mig med det jag hittade i materialväg mer än att följa någon tjusig design jag snabbt plitat ner.

Några timmar senare var den färdig och även om jag gärna hade settt att sittsen skulle blivit lika tjock som benen blev jag faktiskt nöjd med resultatet. Något sned och vind men min "Ljugarpall" (namncred till Ulrika Martin) blev klar och jag fick min byggarlust tillfredställd.
Sågar till benen.
Slipar till några ojämnheter.
På med spacklet.

Monterad och spacklad.

Slipning innan målning.

Hittade en perfekt roller och lite husfärg, man tager vad man haver.

Voila!