Tankar en lördag

Utsikt från Ramberget i Göteborg

Så sitter jag här, ännu en lördag utan att ha något att göra. Jag har verkligen så tråkigt. Jag har städat köket, dammsugit lägenheten och ätit lunch, det är vad jag har gjort. Och ja, uppdaterat facebook varannan minut för att se om det är någon man kan ha en kortare mailkonversation med... men det är ingen som nappar.

Så vad kan man göra då? Jag tog en promenad, få lite luft i lungorna kan ju inte vara fel. Försökte gå vilse för att på så sätt kanske hitta nya områden och nya hus att titta på... men efter en kvart kände jag igen mig. Då gav jag upp och gick hem.

Pratade med Anna innan om hur viktigt det är att då och då kunna blicka ut över staden man bor i. Stå på Mosebacke och ta in hela sthlm nedanför en gör underverk. Plötsligt är det inte en jättestor stad längre, man ser Lidingö i öster till DN-skrapan i väster. Och där står man och tittar ner på alla andra och tänker; Det här är min stad, jag äger den och ni alla där nere är mina medborgare. I alla fall en liten stund, sen blir man sitt lugna, lilla, jag igen. Men det här går inte i Malmö såvida du inte bor i Turning Torso, Kronprinsen eller på Hilton. Det är för platt! Du ser bara oändliga gator upp och ner... Du har inte en chans att blicka ut över stan. Du blir bara den där lilla arbetsmyran som folk tittar ner på från malmös tre höga hus. Kan få panik för mindre.